IFS – när olika sidor inom drar åt olika håll

Föreställ dig morgonen: En del av dig skriker ‘upp och prestera – deadline väntar!’, medan en annan viskar ‘stanna i sängen, du är utmattad’. En tredje oroar sig för framtiden, och den fjärde drömmer om frihet på en strand. Kaos? Nej, det är ditt inre familjesystem. IFS (Internal Family Systems) är nyckeln: Lär känna dessa ‘delar’, lyssna på dem som gamla vänner, och bli sams. Genom imaginationen vaknar förståelse, styrka och självkänsla till liv – som om du äntligen leder orkestern istället för att springa efter tonerna.

IFS: En metod som globalt ökar inom sjukvård och personlig utveckling

Medan hypnos och dess varianter länge har dominerat imaginativa metoder, har IFS på senare år tagit stora kliv framåt. Precis som hypnos ser vi det bero på lättillgängliga utbildningssystem, en grundläggande respekt för människans komplexitet där inga problem exkluderas.

Idag används IFS inte bara för personlig utveckling utan också inom traumahealing och sjukvård, där den hyllas för sin förmåga att möta svåra, komplexa psykologiska tillstånd med värme och utan dömande. Med en växande evidensbas (om än fortfarande förhållandevis liten) erbjuder den både terapeuter och klienter en flexibel modell för djup, långvarig läkning. IFS inbjuder och inspirerar till dialog med alla inre delar, oavsett vad de står för, och skapar på så vis acceptans och vila för det inre systemet att läka.

Richard Schwartz och framväxten av Internal Family Systems (IFS)

Det var genom Richard Schwartz som IFS föddes på 1980-talet. Som familjeterapeut upptäckte han att de konflikter som fanns mellan familjemedlemmar ofta också utspelade sig inom individen själv – som inre röster och känslor i konflikt.

För att förstå dessa mönster började Schwartz arbeta med dem som “delar” av personligheten. Han skapade en metod för att föra dialog med dessa delar, och döpte den till Internal Family Systems.

Idag är IFS en globalt erkänd metod, uppskattad för sitt ickedömande synsätt och sin flexibilitet. Den ser både kroppsliga och psykiska symtom som viktiga uttryck – inte som fel som måste fixas, utan som delar som vill bli hörda.

Människans multipla psyke – Personlighetselarna “Parts“

Utgångspunkten att människans psyke är multipelt är centralt för IFS. Människans tanke- och känsloliv förstås som uppdelat i delar som uttrycker sig genom olika känslor, tankar och beteenden. Dessa delar utgör våra mångfacetterade personligheter, som tenderar att skifta beroende på vilka känslor och behov som väcks i livets olika situationer. När en tanke snabbt ersätts av en annan följer ofta en ny känsla med, ett skifte som lika snabbt kan förändra vårt beteende, kroppsspråk, ansiktsuttryck och röstläge. På så sätt skiftar vi, mer eller mindre, ständigt mellan våra olika personlighetsdelar under vår vakna tid. Eftersom detta är vårt normala tillstånd reflekterar vi sällan över det, trots att många av dessa reaktioner ofta har sitt ursprung i barndomen.

Det bevittnande Självet och den andliga kopplingen

En aspekt som kan ha bidragit till IFS-metodens breda genomslag är dess sätt att beskriva det som inom modellen kallas Självet, eller Självenergi. Självet inom IFS förstås som ett bevittnande medvetande – den del av oss som kan observera inre reaktioner och så kallade protector parts utan att dras in i dem. Det är från denna position som polariserade tankemönster, liksom starka affekter som ångest eller ilska, kan betraktas med större klarhet.

Med den “andliga kopplingen” avses här inte en trosföreställning, utan den omvandlingsprocess som blir möjlig genom detta inre bevittnande. Självet är det som stannar upp och ser – det som kan rymma både reaktioner och stillhet samtidigt. På så sätt har begreppet tydliga paralleller till buddhismens accepterande observation av livets upp- och nedgångar.

Tänk dig ett ögonblick när allt inombords stillnar: tankar, känslor och impulser passerar förbi som moln på en klar himmel. Du ser dem, men utan att dras med. Detta är Självet i dess mest avskalade form – när det inte är indraget i reaktionerna. IFS tränar just denna bevittnande aspekt och skapar förutsättningar för att möta det inre utan dömande.

Bevittnandet av personlighetsdelarnas uttryck, och dialogen med dem, utgör grunden för den acceptans som inom IFS anses leda till läkning. Precis som inom många andliga traditioner ses lidande ofta som något som fördjupas i samma ögonblick vi börjar värdera och avvisa det som uppstår.

Schwartz har på senare år gått djupare in i det spirituella: han pratar om Self som kopplat till “divine nature”, guides/ancestor spirits, non-dual states (t.ex. via psychedelics). I nya program så som “The Spirituality of IFS” inkorporerar han alltmer shamaniska/spirituella kopplingar, med paralleller till buddhism men också bredare traditioner (Hinduism, Sufism, Indigenous).

IFS: En imaginativ metod för läkning

En anledning till att jag fastnat för IFS är dess tydligt imaginativa utformning. IFS möter kaos inombords genom möten med personlighetsdelar. Detta skulle inte vara möjligt utan förmågan att föreställa sig. Därför blir föreställningsförmågan central i IFS – det är på det imaginativa planet som reaktioner kan bemötas som olika delar med egna uttryck. Fantasin ger dem röst, form, närvaro och beteende. Utan aktiv fantasi skulle inget inre möte ske.

I praktiken är det alltså imaginationsförmågan som gör Richard Schwartz strukturerade inre dialog möjlig. Fantasin är inte bara en förutsättning för att delarna ska kunna träda fram och komma till tals – den skapar också själva rummet för bevittnandet. Genom att föreställa oss personlighetsdelar samtidigt som vi förnimmer dem i kroppen uppstår ett medvetandefält där Självet kan observera, bemöta och relatera. Ur detta växer mer medvetenhet, acceptans, respekt och lyhördhet.

Sist men inte minst är det också här – genom vår föreställningsförmåga – som förändringen och läkningen sker. Delarna svarar ofta som om de vore verkliga personer och bär kunskap om vad de behöver för att komma i balans och få ro. När detta får ta form kan de förklara sina behov, be om det som saknats och ta emot det. Läkningen sker på en imaginativ nivå.

Nu vill jag säga något viktigt: hur starkt IFS faktiskt bygger på fantasin.
Jag har svårt att se hur IFS ens skulle kunna vara en metod utan den. Utan föreställningsförmågan – hur skulle vi kunna möta våra delar över huvud taget? Hur skulle vi kunna ge dem röster, se eller förnimma deras former och uttryck, känna deras närvaro i kroppen? Hur skulle vi veta om det är ett inre barn, en exile, eller en skyddande del, en protector, som visar sig?

Fantasin är inte ett tillägg i IFS. Den är själva förutsättningen för mötet.

Vetenskaplig validering och användning inom sjukvård

I takt med att IFS började användas av allt fler terapeuter väcktes också en nyfikenhet: vad är det egentligen som sker i det inre när människor arbetar med sina delar? När metoden spreds från terapirum till sjukvård och hälsobransch växte behovet av att förstå den på ett neuropsykologiskt plan.

Forskning inom hjärnvetenskap och traumapsykologi har därför börjat intressera sig för IFS-processer – för hur nervsystemet reagerar före, under och efter arbetet med delar. Studier har gett fördjupad kunskap om hur trauma påverkar både känsloreglering, självupplevelse och kroppsliga reaktioner, och hur dessa mönster kan förändras genom ett ickedömande, relationsbaserat inre arbete.

En av metodens styrkor är att den inte begränsar sig till specifika diagnoser. IFS används i mötet med komplexa och ofta svårbehandlade tillstånd, vilket har öppnat för forskning kring hur djupare läkning kan ske även där andra metoder ibland når sina gränser. Resultaten har visat att arbetet inte bara kan påverka psykiskt lidande, utan i vissa fall även kroppsliga symtom – något som ytterligare har breddat intresset för metoden inom sjukvård och klinisk praktik.

Forskning om IFS – vad vet vi idag?

Forskning kring IFS är fortfarande i sin linda, men de resultat som finns pekar mot lovande effekter särskilt för komplex PTSD och affektreglering. I en pilotstudie med vuxna med traumahistorik fann man att symptom på PTSD, depression och dissociation minskade efter IFS-behandling (Schwartz et al., 2022).

I en bredare översikt undersöktes hur IFS står sig jämfört med andra traumainriktade terapier och vilka effekter som observerats i olika studier, däribland förbättrad emotionell stabilitet och minskad psykologisk belastning (Smith & Denton, 2020).

Även om fler stora randomiserade kontrollerade studier behövs har dessa fynd bidragit till ett växande intresse för att integrera IFS i klinisk praxis och vidare utvärdera metodens verkan över tid.

Inre dialog inom IFS: Vilka delar av personligheten kommunicerar vi med?

‘Delarna’ (‘Parts’) inom IFS och deras funktioner

Internal Family Systems (IFS) bygger på idén att vår personlighet består av olika delar, eller parts. Dessa delar representerar olika aspekter av oss själva och har utvecklats över tid. Många delar har uppstått för att skydda oss eller hjälpa oss hantera svårigheter, ofta som en reaktion på stress eller trauma tidigt i livet. Men alla delar bär inte på svåra erfarenheter – vissa uttrycker istället våra begåvningar, kreativa sidor, sociala förmågor och andra kompetenser. Delarna hjälper oss alltså att möta livets utmaningar, ibland på mer konstruktiva sätt, ibland på sätt som kan skapa problem

Delarna delas in två huvud kategorier:

IFS delar in parts i två huvudkategorier:

• Protector Parts: delar som skyddar oss från smärtsamma minnen eller känslor. Hit hör Managers, som arbetar förebyggande, och Firefighters, som reagerar snabbt när smärtan blir för stark.

• Exiles: de delar som bär på de såriga minnen och känslor vi en gång tryckte undan för att orka leva vidare. Ofta beskrivs de som våra “inre barn”.

Managers – proaktiva och förebyggande delar

Självet i IFS – den helande kärnan

Inom Internal Family Systems (IFS) talar man om Självet som den centrala kraften i vårt inre. Självet är inte en del bland andra, utan en kärna som finns intakt inom oss oavsett vad vi har gått igenom.

Det är från Självet som läkning blir möjlig. Här finns de kvaliteter som gör att vi kan möta våra inre delar med förståelse och trygghet. Richard Schwartz beskriver dem som The 8 C’s of Self:

• Clarity (Klarhet)

• Compassion (Medkänsla)

• Confidence (Självförtroende)

• Courage (Mod)

• Creativity (Kreativitet)

• Calmness (Lugn)

• Curiosity (Nyfikenhet)

• Connectedness (Samhörighet)

När dessa egenskaper är närvarande kan vi bemöta våra skyddande delar (Protectors) och våra sårade delar (Exiles) utan rädsla eller motstånd. På så sätt blir Självet inte bara en idé – utan den funktion som gör djupgående läkning möjlig inom IFS.

Tre videos som förklarar IFS

Här hittar du tre korta videor som på olika sätt fördjupar förståelsen av IFS.
Den första är Richard Schwartz själv som berättar om Självet, den andra en guidad meditation där du kan uppleva Självets kvaliteter, och den tredje en introduktion till Managers – en av de viktigaste skyddande delarna i systemet.

När IFS blev en avgörande pusselbit i mitt liv

Genom kurser i IFS har jag lärt mig mer om hur trauma och anknytningsmönster förstås genom imagination. Hur nervsystemet talar genom olika reaktioner via exiles och protector parts. I stället för som tidigare generella parts work-arbeten, där jag satt konflikterande delar på varsin stol för dialog, kunde jag nu se att dessa delar ofta var protector parts i strid för att skydda ytterligare end del.

IFS beskriver även protector- och exilesreaktioner från ett neurobiologiskt håll. Till exempel visar de hur kamp, flykt och frys lever genom kroppen. Att gå i dialog med kroppens reaktioner kan hindra att de helt tar över så att man snabbare kan komma åt själva kärnproblematiken.

IFS är kroppsligt orienterad metod som har en fördjupning genom Susan McConnell somatiska IFS. Att låta den kroppsdel som bär reaktionen få tala ut till exempel genom frågan: ”Vad behöver du?”. Det kan klargöra mycket. Detta har fördjupat min medvetenhet kring hur kroppen bär känslor samt gett många bra förslag på frågor för att stödja arbetat till att komma i balans.

IFS Frågorna som driver processen

Ångest, ilska och dissociation – hur IFS-frågor öppnar inre låsningar

Starta alltid med:  Var i eller runt din kropp känner du den här delen?

1. Nedstämdhet (Managern som dämpar systemet)

Frågorna här syftar till att förstå varför delen tycker det är nödvändigt att “stänga av strömmen”.

• “Vad är din uppgift i mitt liv just nu?”

• “Vad försöker du uppnå genom att göra mig så här tung och energilös?”

• “Vad är du rädd skulle hända om du lät mig känna hopp eller glädje igen?” (Ofta svarar delen: “Då kommer vi bli djupt besvikna eller sårade igen”).

• “Hur gammal tror du att jag är?” (Många delar tror att du fortfarande är ett barn som inte kan hantera besvikelse).

2. Dissociation (Firefightern som kopplar ur kontakten med kroppen)

Dissociativa tillstånd är ordlösa och kroppsliga. De kan yttra sig som overklighetskänslor, avskärmning, minnesluckor eller känslomässig avdomning. IFS formulerar frågorna på sätt som validerar dess roll som överlevnadsstrategi.

• “Vad är det för fara du ser som gör att du måste dra mig ur kroppen just nu?”

• “Vilken känsla eller förnimmelse är det du försöker hindra mig från att känna?”

• “Vad tror du skulle hända med mig om du inte stängde av medvetandet när det blir för mycket?”

• “Finns det något du vill att jag ska veta om hur det var när du var tvungen att börja göra det här för första gången?”

3. Självkritik (Beskyddaren som attackerar inåt)

Här vill man nå bakom den hårda rösten för att hitta dess skyddande funktion.

• “Vem försöker du efterlikna, eller vem i mitt liv försöker du ‘slå till’ först innan de hinner kritisera mig?”

• “Vad tror du skulle hända om du slutade pressa mig eller dömma mig?”

• “Tror du att jag skulle bli lat, värdelös eller oälskbar om du inte var här och vaktade mig?”

• “Vad är det för sårbar eller ‘liten’ del av mig som du försöker härda eller dölja?”

4. Ilska (Firefightern som bygger murar)

Frågorna här letar efter det som finns under ilskan.

• “Vad ser du som jag missar, som gör att du känner att du måste gå i försvar just nu?”

• “Är du här för att släcka en brand (smärta) eller för att varna andra att hålla sig borta?”

• “Vad är du rädd skulle hända om du klev åt sidan och lät mig vara mjuk eller sårbar i den här situationen?”

• “Vad bär du på som du inte tror att jag (Självet) kan hantera utan din hjälp?”

5. Ångest (Vakten som skannar efter hot)

Frågorna fokuserar på delens vaksamhet och dess förtroende för “Självet”.

• “Vilken specifik katastrof är det du försöker förbereda oss på just nu?”

• “Vad tror du att jag saknar för förmåga, som gör att du känner att du måste hålla mig i ständig beredskap?”

• “Skulle du vara villig att vila en kort stund om du visste att jag (Självet) håller vakt nu?”

• “Vad behöver du av mig för att känna dig lite tryggare i att jag kan hantera det som händer?”

IFS i imaginationsarbete

Jag anser att frågorna är basen i alla imaginativa metoder. De IFS-frågor som lagts upp i den här bloggen räcker för att reducera många reaktioner, om de ställs med tålamod. De pinpointar var i kroppen reaktionerna sitter och vilket syfte de har. I dem finns inget som skuldbelägger – de skapar istället acceptans.

Av denna anledning lever många IFS-frågor kvar i min metodmanual, i ett terapeutiskt arbete som jag kallar imaginationsarbete. Metoden är eklektisk, det vill säga den innehåller de starkaste elementen i de imaginationsmetoder jag studerat. Jag ogillar att fastna i ett enda sätt att arbeta, då jag alltid upplevt det som begränsande.

I de inre landskap jag bjuder in till kan du möta inre barn och delpersonligheter, men också symboliska former – som natur, djur eller arketypiska gestalter. Oavsett hur de visar sig är de former som fantasin skapar för känslor, energi, minnen och möjligheter till förändring.

Genom att stanna med det som uppstår, ställa frågor, förbli närvarande och lyssna, är inre bilder dörrar till transformation.